Maria: Snurrig Student & Sambo

I början av augusti trodde jag att den här hösten skulle bli den långsammaste någonsin. I  början av september trodde jag att den här hösten skulle bli den långsammaste någonsin. I början av oktober sa jag för första gången till R att jag har börjat inse att det inte är jättelänge tills Moa och Hanna kommer hem. Det var väldigt förvånande att faktiskt kunna känna så. Orsaken till att det är att tiden har gått så snabbt. Förklaringen till denna snabbhet är att jag på många sett har trivts väldigt mycket bättre med livet denna höst. Roligare kurs, enklare vardag och framförallt har kärleken funnits vid min sida. Det som saknas är ju mina älskade tokfrallor, men snart ska jag stilla min längtan och saknad. Om allt går som det ska sitter jag om mindre än en månad på ett plan och gör den där resan jag drömt om. Peppar peppar!

Det är höst! Höstluften finns överallt där ute och det luktar så gott. Dessutom är det så mysigt att klä sig i gosiga strumpbyxor, sköna sjalar, varma tröjor. I like it! Om jag får som jag vill är det denna typ av höst till december och sedan en kort vinter till mars och då går vi direkt över till vår. (Inser dock att det inte är jag som bestämmer, men skönt skulle det vara.)

I helgen var det höstmarknad i Grängesberg, R och jag gick tillsammans med Johan och Karro. Det var riktigt trevligt! Marknaden var mycket större än jag hade föreställt mig och ändå var den bara en tredjedel av hur stor den var för några år sedan. Efteråt var det traditionell kålpudding hos svärföräldrarna innan vi skulle på överraskningsfest. R:s kusin Oscar hade fyllt år och hans flickvän hade planerat en överraskningsfest hemma hos dem. Oscar hade inte anat någonting och blev riktigt förvånad när han kom hem och upptäckte att vi alla var där. Det blev en riktigt rolig kväll!

Har också varit till Härliga H och haft sleepover med Sophie. Super Mario, hamburgare med ägg, tvmys och massa prat. Det behövdes. Men det är några som saknas och jag längtar så mycket, mer än jag klarar av ibland. Men det är tur att det finns snälla människor runt omkring mig som ser och förstår. Skulle så gärna vilja packa en väska och bara sätta mig på ett plan till andra sidan jorden.

... och som i student. Två föreläsningar i veckan. Skriva uppgifter och läsa svår men intressant litteratur. Livet är ändå rätt soft om man väljer rätt väg. Under ett årstid har jag mer eller mindre ifrågasatt mitt val av utbildning. Ändå har jag hela tiden varit till skolan och gjort det jag ska, dessutom har jag klarat av mer än jag trodde. Men den känsla jag fick ganska tidigt, att jag inte visste om jag hade den verkliga viljan att bli journalist, låg ständigt och tärde på mitt psyke. Därför är det så skönt nu att läsa en kurs som jag inte behöver tveka över, inte gå runt och undra om jag borde hoppa av eller ge upp. För nu säger hela min kropp till mig att jag trivs med det här. Det är visserligen mycket svåra ord och en del kniviga uppgifter som ska lösas, men jag ska kämpa mig till ett godkänt betyg i alla fall. Och det är så skönt att inte behöva fundera.
Dessutom har jag ett riktigt trevlig schema med föreläsningar på tidagar och torsdagar, vilket innebär en lång fri tid däremellan. Dock är det fri tid, inte fritid. Den fria tiden ska innehålla läsning och förberedelser men utöver det kan jag disponera tiden som jag vill. Och det är så skönt att känna sig lite fri. Så soft.
Då har man till exempel möjlighet att gå upp vid sju på morgonen och ringa sina vänner i Amerika och prata lite på Skype. Alltid lika skönt att höra era röster. Saknar er mer än det finns ord för.

Helt ärligt så kändes det ju aldrig bra på den kreativa skrivarkurs jag började. Efter mycket funderingar kom jag fram till att det inte passade mig och mitt i förvirringen hittade jag en annan skrivkurs i Örebro. Professionellt skrivande och de hade platser kvar, vips var jag registrerad på den kursen och dagen efter begav jag mig till Örebro. Den kändes mycket mer intressant så istället för att pendla nordöst mot Gävle en dag i veckan kommer jag nu att åka drygt 10 mil söder ut två gånger i veckan. Och det känns bra.

Så var plugglivet igång igen. I måndags var det registrering för skrivakursen med lite information, men det är först på fredag som vi ska ha första lektionen. Tills dess ska vi ha läst 80 sidor i en bok, som tur var den läsvänlig så det har jag avklarat nu. Fast jag ska snart fortsätta med nästa halva för den ska vara läst till på tisdag. Boken heter Skriva med kropp och själ och det är verkligen vad den handlar om. Jag fastnade för det här citatet i mängden av ord:

"Skrivande är inte en hamburgare. Tillagningstiden är betydligt längre och i början kan man aldrig vara säker på om det ska utvecklas till en smörgås eller en festmåltid."

Det får bli mina ledord under den här kursen tror jag.

Fotokursen satte också igång igår, en fotograf från Dala-Demokraten hade fått hoppa in eftersom den ordinarie läraren inte kunde ha kursen på grund av sjukdom i familjen. Han är riktigt trevlig, men han ställer nog höga krav. Men det ska bli spännande att lära sig mer om kameror och bildtänk.

Regnet öser ner utanför fönstret, perfekt väder för att vara inne och plugga. Trots att jag är lite segstartad och ovan vid att plugga efter några månaders sommarlov känns det ändå okej. Men det är lite oroväckande att jag, mitt i pluggandet, känner att jag skulle vilja ta en sväng med den ärvda skurmoppen. Bli inte oroliga, jag har inte blivit galen men jag har ju alltid tyckt om att leka askungen när jag var liten och det luktar gudomligt gott av våran såpa. Hoppas förklaringen ligger däri.

Igår var dagen då Sophie och jag anlände till Ludvika. Trots det begränsade utbudet av sysslor var dagen ändå fylld av roliga stunder. Med det har nog mest sin förklaring i det roliga sällskapet. Efter att ha varit hem och lämnat väskor begav vi oss med Engeln för att äta lunch, vi tog varsin tacotallrik som Richard hade rekommenderat och det smakade riktigt gott. Sedan gick vi runt i affärerna, det fanns mycket jag var sugen på att köpa men jag begränsade mig till en bh som var på rea, priset på 79 kronor tycker jag definitivt att det var värt. Sedan kom Richard och hämtade oss, hemma igen drack vi te på den soliga ballkongen. Det blev också en massa singstar innan vi gjorde middagen som var marinerad kyckling, klyftpotatis och morötter i ugn med flingsalt samt enkel sås (creme fraiche blandat med sweet chili sås) . Min favoritmat av det jag kan laga själv. När Richard kom hem igen fick Sophie klippa honom, hon var väldans duktig och när jag satt och tittade på kom jag på att jag också skulle vilja vara frisör. Jag fick prova och klippa med urtunningssaxen som var jätterolig. Den klippte liksom utan att det märktes. R har ju så mycket hår så det tog lång tid att klippa, men han blev nöjd och verkade trivas med att bli klippt.

Denna dag har vi hittills bara slappat och senare idag beger vi oss till Härliga H. Idag är dessutom Antikrundan i Grängesberg, men det missar vi tyvärr.

Fredag var som sagt lika med trubadur men innan dess var vi hem till Jocke och hängde med honom, Helena och Fredrik. Riktigt roliga och trevliga människor. F var definitivt i min smak, riktigt skojsig kille. På vägen till Piren övertygade R honom om att de skulle klä ut sig till transor och gå i Prideparaden nästa år. Enda gången jag har sett F förut är på ett kort där han har peruk på sig och troligen försöker se kvinnlig ut, så jag vet att han kommer att bli en bedårande transa.
Piren var en mysig restaurang vid vattnet och när vi kom dit spelade Benny eller vad han nu hette för fullt. Inte alls i klass med Krister Fridh och stämningen var inte i närheten. Men stället var väldigt mysigt och vi pratade med en massa kompisar till Richards föräldrar som också var där. Det blev en fin kväll även om den slutade lite tidigt.

På lördagen blev det full fart. Vakna upp och i väg mot systembolaget för jag var sugen på cider till kvällens kalas. En mysig promenad i det fina vädret. Lunch på en uteservering, jag tog en superkebab som var kebab i ett stort bröd. Gott och väldigt mättande. Sen hem, duscha och göra oss i ordning innan vi skulle möta Jocke för att ta oss till födelsedagsbarnet. Det var tydligen kombinerad kräftskiva och kalas men ingen av oss tre var speciellt hungriga så vi köpte varsin sallad som vi inte ens orkade öppna när vi kom fram. Festen var som de brukar, en massa folk som pratar med musik i bakgrunden och med en öl i handen. Roligast var i alla fall Larsson.

Larsson står och vinglar och kommer åt Richard som säger: "Stå rakt!"
"Men jag har en form av lutning." - Larsson
Några ögonblick senare: "Om jag är så full så är jag fel inriktad i samhället." - Larsson igen.

Denna kväll blev däremot lång och vi hann med en sväng hem för att hämta paraply, till Markström, Trädgården och Sole mio innan vi kom hem igen efter tre.

Jag har inte lyckats förstå om hur det går till om man vill lägga upp en video från youtube här så jag lägger in en länk istället.
You´re Still You

Vaknade och såg ut på en klarblå himmel med en strålande sol. En riktig sommardag tänkte jag, men ack så fel man kan ha. Åt frukost på balkongen men fick då snabbt erfara att det inte alls var någon sommarvärme. Det var riktiga höstvindar i luften. Men ibland måste man trotsa naturen, så vi åt även middag på balkongen. Det blev pastasallad av vad som fanns i kylskåpet, vilket var oliver, skinka, räkor, feta ost och vanlig ost. Det blev godare än jag trodde. Snart ska vi ut i blåsvädret igen för vi ska gå till Piren (en restaurang vid vattnet) med Jocke och Helena och lyssna på trubadur.

I lördags var det ett år sedan jag och min mas träffades för första gången. Det firade vi med att göra en liten utflykt till mysiga lilla Nora i Värmland.
 

Senast igår kom en chef och sa till min mas att de inte hade något jobb åt honom när hans anställning går ut sista augusti. Tankarna började givetvis snurra hos oss båda och han hade svårt att sova igår. Men alldeles nyss ringde han från jobbet och talade om att han skulle få vara kvar ett tag under hösten, men med andra arbetsuppgifter. Så det var en lättnad både för honom och mig. Nu kan jag låta bli att oroa mig över att han ska tvingas börja byggjobba långt långt borta igen. I alla fall ett tag fram över, men det räcker än så länge.

Strålande kvällssol, pizza i ugnen och ingen klump i magen inför morgondagen. Ibland har man det bra. Sitter på balkongen och njuter av det fina vädret och utsikten och försöker tänka på allt som är bra. Inte allt jag skulle kunna oroa mig för. Det är ju faktiskt nu jag lever och inte i problemen som kan komma om ett tag. Det är svårt att styra tankarna men jag gör allt jag kan för att påverka de i en positiv riktning.

Förresten blev det inget röjande i lägenheten, vi skulle vila lite vilket slutade med en två timmar lång tupplur. Så kan det gå. Nu blir det pizza!

Pratade med de två tösarna, som tycker att jag borde blogg mer, på skypea igår. Trodde att det skulle kännas mycket sorgligare än vad det gjorde. Men det var bara skönt att se dem och hör deras röster, min allra bästa vänner. Tänker på er ofta och funderar vad ni gör så det är väldigt roligt att läsa era bloggar och se bilder. De såg ut att bo väldigt fint, ska bli spännande att se i verkligheten om jag kan komma dit efter jul.
Fast ni är på andra sidan jorden är ni i alla fall mina närmaste vänner och ni är aldrig längre än en tanke bort.



Bästaste vännerna i Amerika

Kom hem från jobbets sista dag vid tolv idag och har sedan dess suttit vid datorn och lekt. Snart kommer mannen hem och då ska vi nog försöka få lite ordning i lägenheten, mina pedantgener verkar blivit ännu värre sedan vi flyttat ihop. Nu hjälper det ju inte om jag håller ordning när det finns en till som stökar till och inte orkar städa lika mycket. Men vi får nog kompromissa som det heter, jag får bli mindre pedant och han städa lite oftare.

Hemkommen från en fantastisk arbetsplats, jag kan knappt förstå hur alla kan vara så snälla och hjälpsamma. Men ibland finns det andra saker som gör att man inte trivs med jobbet. Så jag måste bara få säga att hur det än är med saker och ting blir det så mycket bättre när man är omgiven av snälla människor.