Att trivas är nyckeln

I början av augusti trodde jag att den här hösten skulle bli den långsammaste någonsin. I  början av september trodde jag att den här hösten skulle bli den långsammaste någonsin. I början av oktober sa jag för första gången till R att jag har börjat inse att det inte är jättelänge tills Moa och Hanna kommer hem. Det var väldigt förvånande att faktiskt kunna känna så. Orsaken till att det är att tiden har gått så snabbt. Förklaringen till denna snabbhet är att jag på många sett har trivts väldigt mycket bättre med livet denna höst. Roligare kurs, enklare vardag och framförallt har kärleken funnits vid min sida. Det som saknas är ju mina älskade tokfrallor, men snart ska jag stilla min längtan och saknad. Om allt går som det ska sitter jag om mindre än en månad på ett plan och gör den där resan jag drömt om. Peppar peppar!

S som i soft...

... och som i student. Två föreläsningar i veckan. Skriva uppgifter och läsa svår men intressant litteratur. Livet är ändå rätt soft om man väljer rätt väg. Under ett årstid har jag mer eller mindre ifrågasatt mitt val av utbildning. Ändå har jag hela tiden varit till skolan och gjort det jag ska, dessutom har jag klarat av mer än jag trodde. Men den känsla jag fick ganska tidigt, att jag inte visste om jag hade den verkliga viljan att bli journalist, låg ständigt och tärde på mitt psyke. Därför är det så skönt nu att läsa en kurs som jag inte behöver tveka över, inte gå runt och undra om jag borde hoppa av eller ge upp. För nu säger hela min kropp till mig att jag trivs med det här. Det är visserligen mycket svåra ord och en del kniviga uppgifter som ska lösas, men jag ska kämpa mig till ett godkänt betyg i alla fall. Och det är så skönt att inte behöva fundera.
Dessutom har jag ett riktigt trevlig schema med föreläsningar på tidagar och torsdagar, vilket innebär en lång fri tid däremellan. Dock är det fri tid, inte fritid. Den fria tiden ska innehålla läsning och förberedelser men utöver det kan jag disponera tiden som jag vill. Och det är så skönt att känna sig lite fri. Så soft.
Då har man till exempel möjlighet att gå upp vid sju på morgonen och ringa sina vänner i Amerika och prata lite på Skype. Alltid lika skönt att höra era röster. Saknar er mer än det finns ord för.

Så mycket mer professionell än kreativ

Helt ärligt så kändes det ju aldrig bra på den kreativa skrivarkurs jag började. Efter mycket funderingar kom jag fram till att det inte passade mig och mitt i förvirringen hittade jag en annan skrivkurs i Örebro. Professionellt skrivande och de hade platser kvar, vips var jag registrerad på den kursen och dagen efter begav jag mig till Örebro. Den kändes mycket mer intressant så istället för att pendla nordöst mot Gävle en dag i veckan kommer jag nu att åka drygt 10 mil söder ut två gånger i veckan. Och det känns bra.

Fin besök

Igår var dagen då Sophie och jag anlände till Ludvika. Trots det begränsade utbudet av sysslor var dagen ändå fylld av roliga stunder. Med det har nog mest sin förklaring i det roliga sällskapet. Efter att ha varit hem och lämnat väskor begav vi oss med Engeln för att äta lunch, vi tog varsin tacotallrik som Richard hade rekommenderat och det smakade riktigt gott. Sedan gick vi runt i affärerna, det fanns mycket jag var sugen på att köpa men jag begränsade mig till en bh som var på rea, priset på 79 kronor tycker jag definitivt att det var värt. Sedan kom Richard och hämtade oss, hemma igen drack vi te på den soliga ballkongen. Det blev också en massa singstar innan vi gjorde middagen som var marinerad kyckling, klyftpotatis och morötter i ugn med flingsalt samt enkel sås (creme fraiche blandat med sweet chili sås) . Min favoritmat av det jag kan laga själv. När Richard kom hem igen fick Sophie klippa honom, hon var väldans duktig och när jag satt och tittade på kom jag på att jag också skulle vilja vara frisör. Jag fick prova och klippa med urtunningssaxen som var jätterolig. Den klippte liksom utan att det märktes. R har ju så mycket hår så det tog lång tid att klippa, men han blev nöjd och verkade trivas med att bli klippt.

Denna dag har vi hittills bara slappat och senare idag beger vi oss till Härliga H. Idag är dessutom Antikrundan i Grängesberg, men det missar vi tyvärr.

Helgen

Fredag var som sagt lika med trubadur men innan dess var vi hem till Jocke och hängde med honom, Helena och Fredrik. Riktigt roliga och trevliga människor. F var definitivt i min smak, riktigt skojsig kille. På vägen till Piren övertygade R honom om att de skulle klä ut sig till transor och gå i Prideparaden nästa år. Enda gången jag har sett F förut är på ett kort där han har peruk på sig och troligen försöker se kvinnlig ut, så jag vet att han kommer att bli en bedårande transa.
Piren var en mysig restaurang vid vattnet och när vi kom dit spelade Benny eller vad han nu hette för fullt. Inte alls i klass med Krister Fridh och stämningen var inte i närheten. Men stället var väldigt mysigt och vi pratade med en massa kompisar till Richards föräldrar som också var där. Det blev en fin kväll även om den slutade lite tidigt.

På lördagen blev det full fart. Vakna upp och i väg mot systembolaget för jag var sugen på cider till kvällens kalas. En mysig promenad i det fina vädret. Lunch på en uteservering, jag tog en superkebab som var kebab i ett stort bröd. Gott och väldigt mättande. Sen hem, duscha och göra oss i ordning innan vi skulle möta Jocke för att ta oss till födelsedagsbarnet. Det var tydligen kombinerad kräftskiva och kalas men ingen av oss tre var speciellt hungriga så vi köpte varsin sallad som vi inte ens orkade öppna när vi kom fram. Festen var som de brukar, en massa folk som pratar med musik i bakgrunden och med en öl i handen. Roligast var i alla fall Larsson.

Larsson står och vinglar och kommer åt Richard som säger: "Stå rakt!"
"Men jag har en form av lutning." - Larsson
Några ögonblick senare: "Om jag är så full så är jag fel inriktad i samhället." - Larsson igen.

Denna kväll blev däremot lång och vi hann med en sväng hem för att hämta paraply, till Markström, Trädgården och Sole mio innan vi kom hem igen efter tre.

Så fint

Jag har inte lyckats förstå om hur det går till om man vill lägga upp en video från youtube här så jag lägger in en länk istället.
You´re Still You

Fredag = trubadur

Vaknade och såg ut på en klarblå himmel med en strålande sol. En riktig sommardag tänkte jag, men ack så fel man kan ha. Åt frukost på balkongen men fick då snabbt erfara att det inte alls var någon sommarvärme. Det var riktiga höstvindar i luften. Men ibland måste man trotsa naturen, så vi åt även middag på balkongen. Det blev pastasallad av vad som fanns i kylskåpet, vilket var oliver, skinka, räkor, feta ost och vanlig ost. Det blev godare än jag trodde. Snart ska vi ut i blåsvädret igen för vi ska gå till Piren (en restaurang vid vattnet) med Jocke och Helena och lyssna på trubadur.

Att finna ro

Det känns som att min själ har varit i uppror så länge nu att jag knappt kan föreställa mig hur det var när jag kände att jag mådde riktigt bra senast. Den senaste tiden har oron över hur jag ska kunna hitta en väg ur det här kommit allt oftare. Men nu börjar jag inse att jag måste sluta oroa mig för allt som inte blir som man har tänkt sig. Jag började på en utbildning och har nu tagit paus från densamma, vad framtiden kommer att innebära har jag ingen aning om. Det stressar mig något fruktansvärt att jag aldrig kan känna att jag vet något jag verkligen vill göra vid livet. Något som jag kan hålla fast vid. Fast jag kanske måste acceptera att jag är en sådan person som aldrig kommer att veta, och det behöver kanske inte vara ett problem. Kanske kan jag hitta min egen väg utan att välja någon av de vägar som känns mer självklara...

Just nu är det mycket som förändrats i livet och jag känner att jag förmodligen skulle må bättre av att inte tänka så mycket på framtiden utan fokusera på att må bra i nuet. Precis som jag försöker göra nu. Sitter på balkongen och ser solen gå ner bortom bergen. Framför mig har jag en tekopp och en dagbok. Imorgon får jag vakna av mig själv och göra vad jag vill. Världen finns där. Det får mig att må bra just nu.



...Lyssnar på Release me med Agnes. Vet inte varför jag gillar den låten men jag tror att det har att göra med vilka associationer den ger mig. Varje gång jag hör den låten tänker jag på juldagen förra året och ser framför mig hur jag dansar runt och är så glad att jag har väldens bästa vänner vid min sida. Glöm aldrig hur viktiga och underbara ni är!

Positivt besked

Senast igår kom en chef och sa till min mas att de inte hade något jobb åt honom när hans anställning går ut sista augusti. Tankarna började givetvis snurra hos oss båda och han hade svårt att sova igår. Men alldeles nyss ringde han från jobbet och talade om att han skulle få vara kvar ett tag under hösten, men med andra arbetsuppgifter. Så det var en lättnad både för honom och mig. Nu kan jag låta bli att oroa mig över att han ska tvingas börja byggjobba långt långt borta igen. I alla fall ett tag fram över, men det räcker än så länge.

Ny blogg

Av designmässiga orsaker har jag nu valt att övergå till denna blogdomän. Får se hur länge det varar.
Welcome! Enjoy so long!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0