Maria: Snurrig Student & Sambo

Det är höst! Höstluften finns överallt där ute och det luktar så gott. Dessutom är det så mysigt att klä sig i gosiga strumpbyxor, sköna sjalar, varma tröjor. I like it! Om jag får som jag vill är det denna typ av höst till december och sedan en kort vinter till mars och då går vi direkt över till vår. (Inser dock att det inte är jag som bestämmer, men skönt skulle det vara.)

I helgen var det höstmarknad i Grängesberg, R och jag gick tillsammans med Johan och Karro. Det var riktigt trevligt! Marknaden var mycket större än jag hade föreställt mig och ändå var den bara en tredjedel av hur stor den var för några år sedan. Efteråt var det traditionell kålpudding hos svärföräldrarna innan vi skulle på överraskningsfest. R:s kusin Oscar hade fyllt år och hans flickvän hade planerat en överraskningsfest hemma hos dem. Oscar hade inte anat någonting och blev riktigt förvånad när han kom hem och upptäckte att vi alla var där. Det blev en riktigt rolig kväll!

Har också varit till Härliga H och haft sleepover med Sophie. Super Mario, hamburgare med ägg, tvmys och massa prat. Det behövdes. Men det är några som saknas och jag längtar så mycket, mer än jag klarar av ibland. Men det är tur att det finns snälla människor runt omkring mig som ser och förstår. Skulle så gärna vilja packa en väska och bara sätta mig på ett plan till andra sidan jorden.

... och som i student. Två föreläsningar i veckan. Skriva uppgifter och läsa svår men intressant litteratur. Livet är ändå rätt soft om man väljer rätt väg. Under ett årstid har jag mer eller mindre ifrågasatt mitt val av utbildning. Ändå har jag hela tiden varit till skolan och gjort det jag ska, dessutom har jag klarat av mer än jag trodde. Men den känsla jag fick ganska tidigt, att jag inte visste om jag hade den verkliga viljan att bli journalist, låg ständigt och tärde på mitt psyke. Därför är det så skönt nu att läsa en kurs som jag inte behöver tveka över, inte gå runt och undra om jag borde hoppa av eller ge upp. För nu säger hela min kropp till mig att jag trivs med det här. Det är visserligen mycket svåra ord och en del kniviga uppgifter som ska lösas, men jag ska kämpa mig till ett godkänt betyg i alla fall. Och det är så skönt att inte behöva fundera.
Dessutom har jag ett riktigt trevlig schema med föreläsningar på tidagar och torsdagar, vilket innebär en lång fri tid däremellan. Dock är det fri tid, inte fritid. Den fria tiden ska innehålla läsning och förberedelser men utöver det kan jag disponera tiden som jag vill. Och det är så skönt att känna sig lite fri. Så soft.
Då har man till exempel möjlighet att gå upp vid sju på morgonen och ringa sina vänner i Amerika och prata lite på Skype. Alltid lika skönt att höra era röster. Saknar er mer än det finns ord för.

Helt ärligt så kändes det ju aldrig bra på den kreativa skrivarkurs jag började. Efter mycket funderingar kom jag fram till att det inte passade mig och mitt i förvirringen hittade jag en annan skrivkurs i Örebro. Professionellt skrivande och de hade platser kvar, vips var jag registrerad på den kursen och dagen efter begav jag mig till Örebro. Den kändes mycket mer intressant så istället för att pendla nordöst mot Gävle en dag i veckan kommer jag nu att åka drygt 10 mil söder ut två gånger i veckan. Och det känns bra.