Maria: Snurrig Student & Sambo

Det känns som att min själ har varit i uppror så länge nu att jag knappt kan föreställa mig hur det var när jag kände att jag mådde riktigt bra senast. Den senaste tiden har oron över hur jag ska kunna hitta en väg ur det här kommit allt oftare. Men nu börjar jag inse att jag måste sluta oroa mig för allt som inte blir som man har tänkt sig. Jag började på en utbildning och har nu tagit paus från densamma, vad framtiden kommer att innebära har jag ingen aning om. Det stressar mig något fruktansvärt att jag aldrig kan känna att jag vet något jag verkligen vill göra vid livet. Något som jag kan hålla fast vid. Fast jag kanske måste acceptera att jag är en sådan person som aldrig kommer att veta, och det behöver kanske inte vara ett problem. Kanske kan jag hitta min egen väg utan att välja någon av de vägar som känns mer självklara...

Just nu är det mycket som förändrats i livet och jag känner att jag förmodligen skulle må bättre av att inte tänka så mycket på framtiden utan fokusera på att må bra i nuet. Precis som jag försöker göra nu. Sitter på balkongen och ser solen gå ner bortom bergen. Framför mig har jag en tekopp och en dagbok. Imorgon får jag vakna av mig själv och göra vad jag vill. Världen finns där. Det får mig att må bra just nu.